Internationella relationsakuten är en frågespalt för alla utrikespolitiska aktörer i behov av relationsråd. Frågor mottages med glädje. Disclaimer: Bör läsas med förnuft och en nypa salt.
----------------------------------------------------------
Kära IR-akuten,
Jag är en utrikespolitisk tjänsteman i ett stort nordamerikanskt land. Förra veckan bombade vi Syrien och ryssarna är inte glada. Kreml har stoppat vårt flygsäkerhetsavtal om Syrien, hårda ord har sagts av båda och jag tror inte att jag kommer att träffa Putin när jag nu i veckan kommer till Moskva.
Jag ska vara helt öppen: vårt förhållande är inte bra, och har inte varit det på länge. Vi bråkar ofta, ibland offentligt och inte minst om just Syrien. Sedan i höstas har en del i Ryssland förutspått en ljusning men i själva verket har ju ingenting förbättrats. Nu känns det bara som om ryssarna blir besvikna och att allt kommer bli ännu värre än förut. Är förhållandet egentligen redan över?
Vänliga hälsningar,
”R”
Hej ”R”, och tack för ditt brev.
Jag förstår att du är orolig. Det är alltid svårt när ogrundade förväntningar kommer i vägen för de utrikespolitiska intressen och praktiska förhållanden som världspolitik bygger på.
Om vi börjar med den konkreta händelse du beskriver, alltså bombningarna i Syrien, så verkar de spela liten praktisk roll, den militära balansen i Syriens krig har inte rubbats. Därför måste det inte bli någon stötesten på lång sikt.
Å andra sidan så skickar det ju en skarp signal till Moskva om att inte bara Ryssland är redo att använda militärmakt på utifrån sett oväntade sätt. Ryssland hade knappast kunnat stoppa ett så stort anfall, men något hade man nog kunnat göra. Nu blev det inte så och jag tror att ryska UD är både oroat och ledset.
Men ett avbrott i era flygsäkerhetssamtal betyder inte att alla band är avklippta, även om risken för värre incidenter förstås växer när ni inte pratar med varandra. Typ, du har inte blivit dumpad, men Moskva svarar inte i telefon och policy-mekanismen som förhindrar Kreml från att ligga med andra på kort- till medellång sikt är försvagad.
Ryssland vill ju egentligen mest av allt bekräftas som supermakt och få känna sig utrikespolitiskt behövt och respekterat trots en i väst kritiserad utrikespolitik. Ryssland bryr sig nog mer om den här bekräftelsen än om vad som händer med syriske presidenten Bashar al-Assad, vilket du kan ha med dig när du reser till Moskva.
Med det sagt tror jag att du har rätt i att många ryssar givet medierapporteringen här kommer att bli väldigt besvikna på er utrikespolitik. Men det är en besvikelse som de flesta, i ärlighetens namn, väntat sig sedan månader tillbaka.
Tack igen för ditt brev och vänliga hälsningar,
Dr. Calle