”Jag är en syrisk rebellgrupp, vågar jag lita på USA igen?”

Internationella relationsakuten är en frågespalt för alla utrikespolitiska aktörer i behov av relationsråd. Frågor mottages med glädje. Disclaimer: Bör läsas med förnuft och en nypa salt. Påhittade frågor kan förekomma.

-----------------------------------------

Hej IR-akuten,

Jag är en medelstor syrisk rebellgrupp i provinsen Idlib. Efter snart sex år av krig hade jag i princip bestämt mig för att lägga ned det här med utländska sponsorer. Särskilt USA som lovar runt men håller tunt. Men förra veckan bombade ju USA den syriska regimen, och nu är jag osäker.

Jag vill å ena sidan tro att det trots allt kan funka, men jag orkar å andra sidan inte med mer heartbreak. Jag vet att somliga säger att vi bara är sugar babes with AK's, men för mig handlar det här om mer – både känslor och och ett principiellt program för att störta en cementerad och dynastisk regim.

Med det sagt kan jag byta stil om det hjälper förhållandet, typ raka mig, byta namn till något som inte innehåller ordet ”Tawhid” (monoteism) eller skaffa längre kamobyxor. I ärlighetens namn gjorde jag ju tvärt om för att glädja andra sponsorer. Så det känns ok, men bara om jag vet att det är på riktigt.

Frågan är: kan jag lita på USA?

Vänliga hälsningar,

Stödfronten för monoteism och kamp i islamiska Levanten

Kära SfMoKiIL,

Jag ska vara ärlig med dig. Ända sedan kriget i Syrien började så har USA varit ovilligt att förbinda sig till något seriöst med väpnade grupper. I alla fall något så seriöst som landet signalerar utåt. Jag vet inte exakt hur du eller USA ser på sådana här ”sponsors-förhållanden”, men om man ska gå på USA:s track record så skulle jag akta mig.

Ur USA:s perspektiv så kan man säga att hela affären med Irak var en katastrof, som har skadat det landet mycket svårt. Men även omgivningen har ju, ibland efterklokt, konstaterat att det där var en dålig idé som byggde på oärliga påståenden. När Barack Obama var president så sade ju USA också uttryckligen att man inte ville upprepa något liknande, och att man försökt lära sig av tidigare erfarenheter.

Du skriver ju själv att USA har lovat mer än vad man faktiskt velat göra i praktiken, och det tror jag att man har kunnat se väldigt tydligt. Att Trump förra veckan bombade en flygbas förändrar inte i grund och botten styrkeförhållandena på marken, och uttalandena som har följt är svajiga.

Få om några experter tror – än så länge – att USA på allvar har ändrat kurs. Därför skulle jag förvänta mig väldigt lite i dina skor, särskilt med tanke på att bombningen mer än något visar upp hur oförutsägbart USA är i dagsläget. Därför tror jag att du ska akta dig, men också tänka över hur trevliga de andra utländska sponsorerna egentligen är.

Vänliga hälsningar,

Dr. Calle

”Vi bombade Syrien, nu är Ryssland jätteargt – hjälp!”

Internationella relationsakuten är en frågespalt för alla utrikespolitiska aktörer i behov av relationsråd. Frågor mottages med glädje. Disclaimer: Bör läsas med förnuft och en nypa salt.

----------------------------------------------------------

Kära IR-akuten,

Jag är en utrikespolitisk tjänsteman i ett stort nordamerikanskt land. Förra veckan bombade vi Syrien och ryssarna är inte glada. Kreml har stoppat vårt flygsäkerhetsavtal om Syrien, hårda ord har sagts av båda och jag tror inte att jag kommer att träffa Putin när jag nu i veckan kommer till Moskva.

Jag ska vara helt öppen: vårt förhållande är inte bra, och har inte varit det på länge. Vi bråkar ofta, ibland offentligt och inte minst om just Syrien. Sedan i höstas har en del i Ryssland förutspått en ljusning men i själva verket har ju ingenting förbättrats. Nu känns det bara som om ryssarna blir besvikna och att allt kommer bli ännu värre än förut. Är förhållandet egentligen redan över?

Vänliga hälsningar,
”R”

Hej ”R”, och tack för ditt brev.

Jag förstår att du är orolig. Det är alltid svårt när ogrundade förväntningar kommer i vägen för de utrikespolitiska intressen och praktiska förhållanden som världspolitik bygger på.

Om vi börjar med den konkreta händelse du beskriver, alltså bombningarna i Syrien, så verkar de spela liten praktisk roll, den militära balansen i Syriens krig har inte rubbats. Därför måste det inte bli någon stötesten på lång sikt.

Å andra sidan så skickar det ju en skarp signal till Moskva om att inte bara Ryssland är redo att använda militärmakt på utifrån sett oväntade sätt. Ryssland hade knappast kunnat stoppa ett så stort anfall, men något hade man nog kunnat göra. Nu blev det inte så och jag tror att ryska UD är både oroat och ledset.

Men ett avbrott i era flygsäkerhetssamtal betyder inte att alla band är avklippta, även om risken för värre incidenter förstås växer när ni inte pratar med varandra. Typ, du har inte blivit dumpad, men Moskva svarar inte i telefon och policy-mekanismen som förhindrar Kreml från att ligga med andra på kort- till medellång sikt är försvagad.

Ryssland vill ju egentligen mest av allt bekräftas som supermakt och få känna sig utrikespolitiskt behövt och respekterat trots en i väst kritiserad utrikespolitik. Ryssland bryr sig nog mer om den här bekräftelsen än om vad som händer med syriske presidenten Bashar al-Assad, vilket du kan ha med dig när du reser till Moskva.

Med det sagt tror jag att du har rätt i att många ryssar givet medierapporteringen här kommer att bli väldigt besvikna på er utrikespolitik. Men det är en besvikelse som de flesta, i ärlighetens namn, väntat sig sedan månader tillbaka.

Tack igen för ditt brev och vänliga hälsningar,

Dr. Calle